Jag har en svacka i utmattningen. Eller bakslag om ni så hellre vill. I fem månader var jag föräldraledig och njöt av att vara normal, men så började symptomen smyga sig på igen. Ångest, sömnproblem, lättirriterad, förlamande trött, uppgiven och negativ, känslor av otillräcklighet och återigen började tankarna snurra i hög hastighet. 

 

Jag antar att min friskhetsprocess och min bearbetning tog en paus när jag blev gravid och under de första omtumlande månaderna med bebisen. Nu fanns utrymme att fortsätta jobbet mot ett sunt liv. 

 

Min kurator kunde ta emot mig vid två tillfällen, men nu är hon otillgänglig till efter årsskiftet. Suck! Hade varit så skönt att göra ett ryck och reda ut allt som gnager, men nu får jag försöka trolla fram en paus knapp och fortsätta om två månader. 

 

Det som gnager mig mest just nu är jobb. Hur sjutsiken ska jag komma ut i jobb igen? Vilken procent är lagom? Kan jag fortsätta inom mitt yrke eller behöver jag en paus? Finns det någon möjlighet att slippa min gamla arbetsplats?

 

Nu får jag fokusera på att fylla mig själv med energi, så jag orkar med terapin i ja nuari.