Tänk er saldot på banken, fast valutan är energi och inte pengar. Jag har ett visst saldo per dag, säg 100kr. När jag sover, äter, vilar, promenerar eller gör något kul så ökar kontot. Först sjunker det, det kostar ex en tjuga att ta sig ut på promenad, men ger en femtiolapp tillbaka. Man kan bara göra det en, Max två gånger per dag. Att göra något man inte vill kostar en femtiolapp och ger inget tillbaka. Att säga nej kostar en femtiolapp, men blir billigare varje gång. Har jag sagt nej fem gånger på en vecka får jag en bonus på 200kr. Ibland går saldot på minus. Gör jag något som gynnar mig, ex något kul, kan det ändå vara okej eftersom det långsiktigt ger energi och livskraft. Det kan vara värt att vänta det antal dagar det tar att fylla kontot igen. Jag betalar i efterhand, som en slags räntefri kredit. Men om jag bara gör något för någon annans skull får jag utöver att snällt vänta det antal dagar det tar att fylla kontot igen från ex minus 100kr och upp till 100kr plus (2dagar) även betala hemska avgifter. I det här fallet är det oro, ångest, sömnstörningar och ibland tankar på att inte vilja leva längre.

Eftersom det gör så jäkla ont när energitanken och även reservtanken är tom blir jag allt bättre på att inte köra slut på mig. Bättre på att pausa, spara lite på energin och prioritera vad som verkligen är kul. Och det fina med det är att mitt energiglas blivit större. Nu är jag uppe i 300kr om dagen en bra dag. Vanliga människor har kanske 600kr om dagen (som de ibland sparar och därför kan använda 1000kr ibland).

Hur kom det sig då att jag blev utbränd? Jo, jag handlade så jäkla mycket på kredit att jag gick i personlig konkurs. Jag brände 2000kr om dagen i energi, när det bara fylldes på 600kr. Efter två år var all energi jag sparar hela mitt 27 åriga liv slut. Jag hade till och med använt reservtanken och kramat ur de sista dropparna ur slangen. Det var slut. Totalslut på energi. Där och då började jag betala av min kredit. Och hemska avgifter. Det har tagit mig två år. Skulderna är borta. Jag är lyckligast i världen. Och stolt. Ibland lite arg för att jag satte mig själv i den här situationen. Ibland lite arg att ingen berättade för mig att man måste vakta sin energi. Att vi är människor, inte robotar. Att själen finns och att mitt värde inte sitter i mina prestationer.

Flum flum, utvecklar kanske det här inlägget senare!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag ska börja ett nytt jobb och det jag lägger min energi på är kläder. Efter sjukdom och föräldraledighet har jag varit ifrån arbetsmarknaden i typ 3 år. Jag har gått i mjukisbyxor osminkad, träffat familj och andra mammor. Inte varit speciellt ofta...

Så åkte sambon och sonen iväg till farmor och farfar. Och jag blev ensam kvar. Behöver egentiden så väl, men saknar dem redan. Inatt hade jag stressdrömmar igen. Har haft det flera nätter rad nu. Legat vaken timmar. Jag behöver vila. Stressa ner. Reh...

min själ längtar efter yoga. Lugnet, stämningen, harmonin, medvetenheten, här och nu känslan och det kravlösa. Att bara få vara. Att få räcka till. Att få utrymme för mig själv. Att investera i min själ. Jag gick på gravidyoga och älskade det, de...

Så har vi haft en vecka ihop hemma. Semester. Vi har varit iväg på två resor och däremellan varit i huset. Huset börjar bli väldigt rörigt nu. Sängarna obäddade, smutsiga strumpor på golvet, toaletter som behöver städas, smulor i köket både på bord o...

Oj oj, hur ska det gå när han börjar dagis? Sagt medan jag traglar i sonen mat. När pappa blir hemma i höst blir det nog mera ordning! Sagt när jag lekt i honom en tugga till. Läste någonstans att perfektionism är ett droppande på barn. Dropp drip...