Jag måste välja mig själv först. Säga nej, kräva hjälp och utrymme. Göra saker för min skull. Det är hos mig allt börjar. När jag räcker till åt mig själv blir jag starkare och klarar också att räcka till för sonen och sambon. Vara tillräcklig mamma. Vara tillräcklig sambo. Mål nummer ett.

Släkt och vänner får nöja sig med mindre nu. Jag är tillräcklig vän, dotter, syster och svärdotter. Jag behöver inte alltid finnas tillgänglig och hjälpa alla med allt. Ingen klarar det. I alla fall inte utan att göra våld på sig själv.

Ett av de viktigaste redskapen som fd utbränd. Imorse hopade aktiviteterna ihop sig i almanackan, vilket gav mig obehagskänslor. Jag ville bara ställa in allting närmaste veckan och skrika NEJ till hela världen. Men. Så tog jag en promenad och kände efter vad jag VILL göra och vad som bara känns kravfyllt. Vad som var för MIN skull och vad jag tänkte göra bara för att göra andra glada. Två strykningar i almanackan och faktiskt ett tillägg. Även en begränsning. Och nu är jag glad och ostressad igen. Heja mig!!

Skulle kunna ha en egen kategori till det här på bloggen. Märker att jag funderar mycket kring sömn och påverkas mycket av dålig respektive bra nattsömn.

Nu har jag sovit två nätter uppe i sovrummet hos sambon och sonen. Igårnatt sov jag dåligt, mest pga sonen som först var sen med att somna för natten och som jag sen gick upp tidigt med. Jag är verkligen beroende av att få 7-8 timmars sömn. Inatt har jag däremot sovit bra! Blev väckt vid 2 när sonen ville ha nattmål, men det fixade sambon och jag fick och kunde (!!) somna om! Det är en sån befriande känsla att somna om enkelt, utan att vända och vrida i timmar först.

Idag är det öppna förskolan. Har stora förhoppningar om att orka gå dit. Sonen är nog inte förkyld. Sov 3,5 timme igår eftermiddag och var sedan sitt glada jag igen. Antagligen var det bara så att han låg efter med sömn.