Så mycket roligt jag gjort i veckan. Så mycket roligt det finns att göra i helgen. Så roligt det är att leva.

Men. Jag känner mig mör och trött. Behöver vila. Behöver återhämtning. För även roliga saker tar energi. Även roliga saker måste jag begränsa. Så är livet som fd utbränd. Ibland tänker jag att jag före kraschen brände en stor del av min livsenergi och nu får jag stå mitt kast. Resten av livet får jag betala priset genom ett begränsat liv. Kanske är det lite väl mörkt tänkt. Jag har lärt mig vila och återhämta mig. Men även att njuta av det goda i livet. Lärt mig vad jag gillar, vem jag är och vad som för mig betyder något. Trots begränsningar är livet så mycket bättre nu än före kraschen.

Så. Något måste jag begränsa bort. Jag måste vila. Imorn eller söndag? Någon av dagarnas planering måste strykas. Frågan är bara vilken? Jag önskar jag slapp prioritera.

Kärlek. Solidaritet. Vänskap. Familj. Natur. Djur. Kultur. Att alla människor är lika värda. Själen. Empati och ödmjukhet inför andras livssituation. Jämställdhet.

Jag tror inte längre att människan är en robot som kan jobba på i det oändliga. Beta av saker på listan. Jag är tacksam över att jag gick in i väggen. Tacksam över att jag slutat göra listor och bocka av. Tacksam över att jag börjat leva istället. Leva och njuta. Inse vad som är viktigt på riktigt.

Jag tror inte längre på: pengar, karriär, perfektion, duktighet, att jämföra sig med andra, att hålla fasaden uppe. Långa arbetstimmar och hög konsumtion.

Jag skulle önska att det anställdes fler inom vården och inom skolan. Jag önskar att de höjde både löner och status på dessa viktiga yrken. Jag önskar mig ett jämställt samhälle fritt från diskriminering.

Snart är det nyval. Vad röstar ni andra på? Jag vet ett parti som absolut inte får min röst. Ett parti som ger mig anledning att gå och rösta på något annat. Men vilket av de andra jag ska välja vet jag inte. Det frestar med en kvinnlig statsminister. Feminism är ändå en hjärtefråga för mig (feminism som betyder att män och kvinnor har samma möjligheter). Det är egentligen själva FAN att vi aldrig har haft en kvinnlig statsminister. Å andra sidan vet jag inte vad moderaternas politik säger om förlossningsvården och stressen på vårdcentralerna? Finns det några satsningar på det eller går allt ut på skattesänkningar för de duktiga arbetarna? De som inte drabbats av sjukdom, arbetslöshet eller ålder.

Idag har jag och bebisen hälsat på hos nya bekantskaper. En annan bebis från öppna förskolan som lustigt nog har samma namn som min bebis! Trevlig fika med massa bebisprat blev det! Nu är vi trötta båda två. Allt tajmade så himla bra med bebisens rutiner, han sov och åt duktig före avresa. Var glad bebis på plats, åt en flaska och sen somnade han på två sekunder i bilen hem! Nu har jag nattat om här hemma och hoppas på lite egentid.

Jag är så glad över min resa. Jag har kommit så långt! Tänk att jag varit på öppna förskolan och hittat nya vänner. Tänk att jag klarat köra bil (fick pausa det ett tag iom utbrändheten), träffa nytt folk, vara i social och ny miljö i två timmar utan ångest och tunnelseende. Det är magiskt att få leva efter att ha varit så fruktansvärt sjuk. Att få vara JAG igen. Dessutom har jag utmanat min utseendefixering. Förr var jag alltid sminkad och fixad. Mina nya vänner har inte ens sett mig i smink. Bara en sån sak. Viktigt för mig själv att se att det aldrig har hängt på utseendet. Jag har lika lätt (kanske till och med lättare?) att skaffa nya vänner osminkad och utan toppmoderna kläder. Heja mig. Modiga mig.

Och ikväll är det fredag! Yaj!! Fredagsmys!