Slut efter två nätter borta. Nu är det vila som gäller. Idag och imorn får ingenting planeras in. Det måste ges utrymme för återhämtning. Ska nog börja med ett bad.

För första gången på två år är jag inte totalslut på energi vid hemresa från någon av våra föräldrar. Jag är trött, mör och full av intryck, men jag har krafter kvar. Krafter att göra sånt jag mår bra av och som kommer göra min energi i balans igen. Gissar att jag behöver två lugna hemmadagar stundvis själv och resten med min lilla familj. Jag älskar att ha en egen familj. Jag älskar att vi bor långt bort från resten av släkten. Tror det är en förutsättning för att jag ska kunna bli helt frisk. Få forma livet så som det passar oss. Kunna leva på ett annat sätt än som jag blev uppfostrad. Bryta gamla mönster och leva mer harmoniskt.

Blondinbella skriver klokt att det är lätt att grubbla över familjeförhållanden på högtider. Så var det verkligen för mig i år. Min frånvarande pappa som jag till slut fick mod att säga upp kontakten med. Min perfektionistiska mamma som vill alla för väl. Min egen lilla familj på plats hos den större. Tacksamhet och lycka över det efterlängtade IVFbarnet, blandat med sorg och bitterhet över min egen uppväxt. Hoppas jag till nästa jul bearbetat mera och kan ägna mer tid åt att njuta av bebisen och mindre till att grubbla. Hoppas också vi har mod att forma våra egna traditioner. Just nu känns det som att vi firar för andras skull. För de tycker det är så kul med en bebis på sin jul. Nu har vi ett år på oss att klura ut vad vi vill.