Sambon flänger runt. Suckar. Stressar. Irriterad. Letar. Klä på bebis. Få ner bebis i åkpåse. Hitta egna vantar. Leta bebismössa. Suckande gå in med skor för att hämta regnskyddet. Jag stålsätter mig och tittar bara på. Känner stressen dunka i bröstet. Någon annans stress.

Instinkten är att hjälpa till. Styra upp. Leta reda på. Ta över. Hela min barndom har jag sett mamma stressa och i givakt slutit upp för att hjälpa till. Fått bekräftelse på hur duktig jag är. Blivit extremt lyhörd för andras stress. De gånger jag missade signalerna blev mamma sur, tyst och frös ut mig. Sen fick jag höra att jag borde hjälpa till och förstå när hon behöver mig.

Det är inte hennes fel. Hon älskar mig oändligt. Hon visste bara inte bättre. Likväl är det ett mönster jag behöver göra upp med. Sambon stånkar, suckar och stressar rätt ofta. Tidsoptimist som han är. Skillnaden är att så fort han är klar är han glad igen och allt är bra. Han är inte sur på mig. Suckarna är inte till för mig. De är för honom själv. Han är en sån som gör mycket väsen av det han gör. Oproportionerligt kan tyckas ibland. Men det är en annan historia. Viktiga är att jag står emot impulsen. Att jag vaktar min energi. Jag är trött och behöver vila. Jag måste inte hjälpa till jämt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag ska börja ett nytt jobb och det jag lägger min energi på är kläder. Efter sjukdom och föräldraledighet har jag varit ifrån arbetsmarknaden i typ 3 år. Jag har gått i mjukisbyxor osminkad, träffat familj och andra mammor. Inte varit speciellt ofta...

Så åkte sambon och sonen iväg till farmor och farfar. Och jag blev ensam kvar. Behöver egentiden så väl, men saknar dem redan. Inatt hade jag stressdrömmar igen. Har haft det flera nätter rad nu. Legat vaken timmar. Jag behöver vila. Stressa ner. Reh...

min själ längtar efter yoga. Lugnet, stämningen, harmonin, medvetenheten, här och nu känslan och det kravlösa. Att bara få vara. Att få räcka till. Att få utrymme för mig själv. Att investera i min själ. Jag gick på gravidyoga och älskade det, de...

Så har vi haft en vecka ihop hemma. Semester. Vi har varit iväg på två resor och däremellan varit i huset. Huset börjar bli väldigt rörigt nu. Sängarna obäddade, smutsiga strumpor på golvet, toaletter som behöver städas, smulor i köket både på bord o...

Oj oj, hur ska det gå när han börjar dagis? Sagt medan jag traglar i sonen mat. När pappa blir hemma i höst blir det nog mera ordning! Sagt när jag lekt i honom en tugga till. Läste någonstans att perfektionism är ett droppande på barn. Dropp drip...