Min hjärna spelar mig ett spratt. En kollega och dotter kommer eventuellt över imorn och jag har kommit på mig själv med orimliga krav. Hjärnan tror att det måste vara perfekt städat, perfekt plockat, perfekt lunch att bjuda på, perfekt iordninggjord bebis och perfekt iordninggjord mamma.

Två år efter smällen och jag kommer på mig själv med dessa tankar igen.

Det bästa vore om jag hinner få ett annat jobb innan jag blir gravid igen. Komma in i, behärska, bli trygg med och bli fast anställd. Sen påbörja syskonförsök. Och det där med att starta eget, skriva böcker, starta grön rehab, hålla i föredrag, utbilda om mig. Jag kan göra allt det. Senare. Efter småbarnsåren. Nu vill jag njuta av sonen och eventuellt ett litet syskon. Dessutom kanske det är bra att få distans till utbrändheten och barnlösheten innan jag börjar jobba med det. Få ha ett sorglöst arbete nu ett tag först, sen känna om jag gillar det och tycker det är skönt. Eller behöver mer.

Det är mycket jobb i tankarna nu. Hur ska jag ta mig ut i arbete efter utbrändheten? Jag drömmer stort och smått. Tänker ibland att allt är möjligt och ibland att jag kommer bli fast på mitt gamla jobb i all evighet. Vet att jag måste ifrån mitt gamla jobb för att bli frisk. Vet att det inte gör något om jag misslyckas med något nytt, det är okej. Då har jag iaf provat.

Igår gjorde jag massor och idag är jag sur. Sur, irriterad och hatisk. Antar att jag behöver lite eget utrymme, lite återhämtning. Balans, balans, jävla balans. Hade bebisen i princip hela dagen igår. På fm barnsäkrade sambon och jag hade sonen, sen jobbade sambon och jag hade sonen, sen handlade sambon och pratade i telefon och jag hade sonen. Mycket bebistid, inklusive matlagning och disk. Blev lite mycket. Å andra sidan. Rätt coolt att jag klarade det! Rätt häftigt att jag nu är såpass frisk! Kanske är det okej att gå undan en del idag och vila/rehaba?