Sunda Sara

Alla inlägg under februari 2015

Av Sara - 6 februari 2015 23:03

Sambon har gått upp och lagt sig men jag orkar inte följa efter. Orden svider fortfarande. Otillräckligheten river i mig. Jag behöver få vara ifred och slicka såren. Lappa ihop självkänslan om att jag duger som jag är, att det är okej att inte räcka till åt allting och att jag en dag blir frisk.

Det är så tungt. I två år har jag kämpat som en dåre. Lärt av mina misstag, varit modig, vilat, rehabat, vänt ut och in på allt hos kurator, sagt upp kontakt med pappa, ändrat i alla nära och onära relationer, gjort IVFer, fött barn. Ändå har jag inte kommit hela vägen fram. Ändå krävs mer tid. Det gör mig ledsen att jag inte kan räcka till som mamma och sambo.

Av Sara - 6 februari 2015 22:36

Sambon tycker det är jobbigt att jag är utbränd. Han har svårt att göra saker han har på "att göra listan", eftersom jag har svårt att klara ta hand om sonen mer än den tid han är på jobbet. Det gör mig ledsen, arg och frustrerad. Jag känner mig redan pressad och otillräcklig. Så fort jag klarar något flyttas mållinjen framåt. Jag pushas hela tiden att ge lite mer än vad jag kan. Och hela tiden det dåliga samvetet över att sambon får prestera mer än mig i hemmet. För hur jag än vänder och vrider på mig så räcker jag inte.

Av Sara - 6 februari 2015 17:31

En mammakompis och hennes bebis är på sjukhuset. Han har haft kramper och nu utreds varför, kanske är det epilepsi. Lider med dem. Jag skulle vara skräckslagen om det var min bebis. Hoppas det inte är något allvarligt. De har redan haft en tuff start, önskar så att de får ett "vanligt" föräldraliv snart. Samtidigt som jag har en klump i magen för deras skull och den lilla bebisens skull, är jag tacksam. Tacksam över att vårt längtansbarn är friskt. Tacksam att vi hade det tuffa innan han kom. Tacksam att han är här och utvecklas och växer som han ska. Tack.



Av Sara - 6 februari 2015 15:30

Skulle det kunna vara balans? Varannan dag hemmadag med bebisen och varannan aktivitet? Eller försöka låta dagsformen avgöra kanske?

Av Sara - 6 februari 2015 15:06

Igår var jag och bebisen på stan och shoppade. Idag har vi haft hemmadag och åkt pulka i solen. Känner mig glad och tillfreds med livet. Det är roligt att vara mamma och jag orkar hela vägen.

Av Sara - 5 februari 2015 04:43

Vaken. Ingen ångest eller så, bara vaken. Pigg liksom. Vet inte om min dygnsrytm är rubbad. Sover ofta till 4-5 oavsett när jag lägger mig. Borde lägga mig tidigare, men det är också mysigt att få lite sambotid efter att sonen somnat.

Av Sara - 4 februari 2015 19:50

Tröttheten tar över glädjen. Bebisen är gnällig. Vill inte äta vare sig middag, gröt eller flaska. Bara småportioner. Blir uttråkad direkt och behöver ny stimulans konstant. Vill klättra och äta på tvbänken, gråter vid minsta tillstymmelse till att han slår sig. Vill krypa men behärskar det inte riktigt. Vill gåträna med händerna i mina trygga händer. Aj min rygg. Jag är så trött. Han är trött. Gråter en skvätt medan jag går undan och sambon får ta över. Sambon som jag skickade iväg på träning och som äntligen kom hem igen. Kanske är det magen som spökar, han är hård igen. Brukar bråka med maten då och till följd av det bli gnällig. Eller så kanske det är tänder på gång. Eller utvecklingsfas. Eller frustration över att han inte kan krypa och gå. Dessa ständiga analyser. Trött, så trött. Mitt efterlängtade IVFbarn är här nu och jag är så trött.

Av Sara - 4 februari 2015 15:42

Åh vad jag är avundsjuk på dem som orkar vara supermorsor. Känner mig så ledsen över att jag inte kan göra allt jag vill för bebisen. Laga egna puréer och gröt. Läsa på och ordna så han får i sig alla näringsämnen utan att använda köpgröt och burkar. Rensa bort allt i plast, förnya med mer giftfritt både i leksaker och matskålar. Använda tygblöjor istället för de i plast som bygger sopberg och förstör vår planet. Handla second hand kläder eller sy själv. Som en krock med allt detta önskar jag att jag hade energi att måla om och fixa till lekrummet. Lite konsumtion och materialism mitt i det duktiga och präktiga.

Jag önskar och längtar hett, samtidigt som jag vet. Vet att ingen orkar allt, vet att bebisen mår bra och utvecklas som han ska, vet att jag som redan varit utbränd behöver få ta enkla vägar och genvägar. För inte kan tygblöjor, hemmalagad mat och träleksaker ersätta en frisk mamma. Det bästa jag kan ge bebisen är en frisk mamma som finns där i vått och torrt. Närhet, trygghet, mat, kläder, torr blöja och till och med potträning. En mamma utan ångest, oro och likgiltighet. En mamma som är glad och orkar. Orkar ge omvårdnad och orkar ge stimulans.

Dessutom har han en pappa. Hur kommer det sig att han inte har ångest över de här sakerna? Kommer det med mammarollen? Med fröken duktig? En sak är säker och det är att jag hade smällt in i väggen pga alla supermorsakrav om inte barnlöshet, maktspel och sexuella trakasserier på jobbet hunnit före. Så på något skruvat sätt är jag tacksam, tacksam att jag hann smälla och laga mig själv hyfsat mycket innan bebisen kom.

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9
10 11 12 13
14
15
16
17
18 19 20 21 22
23
24
25 26 27 28
<<< Februari 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards