jobbet har ringt. På en söndag. Intervjun var i fredags. Angelägna. Ett jobb jag kämpat för i många år. En dröm och målbild. Nu när jag har den inom räckhåll är den inte lika lockande längre.

Är det så att jobbet är fel för mig och jag ska tacka nej redan i intervjusteget? Eller är det bara rädsla att ta sig förbi? Rädsla för vad jag klarar och inte klarar efter utbrändheten? Är jobbet orimligt? Eller är det jag som har orimliga krav på jobbet?