solen har skinit ute idag och himlen varit blå. Jag och bebisen har suttit i tv-soffan, lekt lite lite med klossar, bytt hundra blöjor och vilat på sängen. Isolerade, utan tidsuppfattning och utan dagsljus. Mina tankar har gått till det sökta jobbet, när tillfälle funnits. Allt känns overkligt och som i en dimma. Skulle vara trevligt att vakna snart.

helgen har gått i magsjukans tecken och jag har inte haft utrymme att tänka på det sökta jobbet. Min kompis som jobbar där intygade att de flesta kunder inte är missnöjda utan tvärtom och att det inte är så farligt att debitera. Hon sa även att man kan inrikta sig mer mot livsfallsjuridik om man hellre vill det än dödsfallsjuridik.

Det verkar vara en bra arbetsplats med bra arbetsmiljö. Trevliga ödmjuka kollegor och när jag var där var det väldigt lugnt och tyst. Jag skulle få känna att jag hjälper till och gör skillnad. Varva komplicerar med administrativt. Få jobba med service o kundmöten. Få prova på att vara rådgivande jurist på riktigt. Kan jag prova och helt enkelt hoppa av om det blir för mycket? Känna att det är okej att misslyckas?

Kanske dömde jag ut jobbet för snabbt. Kanske är det rädsla för att misslyckas. Och ovilja mot krav. Jag har levt kravlöst några år, men arbetslivet betyder krav. Något jag behöver förhålla mig till.