Jag har tid på onsdag, men känner inget behov. Vad ska vi prata om? Visst har jag lite saker jag tänkt på förut, men de känns inte så aktuella längre. Jag känner mig pigg. Jag mår bra. När saker känns tunga hjälper det ofta med vila. Vilan ger mig perspektiv. Sakerna jag skrivit upp känns inte som ett problem längre. Dessutom känns det som att jag redan vet vad hon kommer säga. Jag vill hellre göra roliga saker eller vila, än att älta det där tråkiga.

Kanske kommer jag behöva hennes stöd framöver. Men nu tror jag att jag behöver få njuta av vårsolen och min son. Kanske kan vi ses i höst eller sensommar?