i fredags var jag konstig i kroppen, trött och illamående. Trodde det var utmattning efter fyra heldagar i sträck med aktiviteter med bebisen. På fredag natt visade det sig med fler symptom och även lördag dag. Hemskt magknip, vattnig diarré och matt. Bet ihop under påskafton och tänkte att jag nog ätit något olämpligt. Blev bättre i magen, om än ej bra. Vilade mest påskdagen och annandagpåsk, det höll illamåendet i schack. Igår gick sambon till jobbet igen och det blev en tuff dag. Matt, trött och med knapert tålamod tog jag och bebisen oss igenom dagen. Vid halv nio på kvällen klippte mina ögon och jag fick gå och lägga mig. Imorse var den vattniga diarrén tillbaka. Fan. Så tråkigt att vara sjuk. Vill vara mammaledig och hitta på saker med bebisen i solen. Men, att hitta på saker samtidigt som jag är matt är inte kul, bara dränerande.

Jag måste bryta gamla mönster. Är jag sjuk så är jag sjuk. Här ska inte bitas ihop. Inte tuffa på ända fram till stupet. Sambon får bli hemma en dag eller två, sambon får handla magsnäll mat åt mig, sambon får ta hand om sonen. Jag får vila, läsa, dricka mycket vätska och bli frisk. Rimligtvis är det en magsjuka, som börjat om. Är bara bra om den är lindrig och jag får lite extra vila och ompysslan mot vad jag behöver. Sluta vara så hård mot mig själv. När sambon fick magsjuka skötte jag rubbet i tre dygn och reste bort ytterligare två dygn för att ge honom utrymme. Han kan ta en föräldradag för min skull.