Pratade med grannen idag. Hon är gravid igen. Fjärde barnet och nej det var inte planerat. Hon ojade sig över tajmingen med nya jobbet och kaoset som redan är med tre barn.

Avundsjukan och bitterheten, sorgen och orättvisan. Så länge jag har sluppit er. Ända sedan jag blev gravid har jag varit så nöjd, så normal och inte längre utanför. Nu känns det återigen som att jag står ute i kylan och flåsar på fönstret medan alla andra leker inomhus. Syskonkontakt så stark att jag blev förvånad. Det är tufft att ha en bebis och jag förstår såklart att det är väldigt mycket tuffare med två. Ändå. Tänk lyckan över fyra barn. Syskonskara. Storfamilj. Kärlek och tillhörighet.

Jag tycker bra om grannarna och deras barn. Unnar dem glädjen och försöker komma ihåg att var och en har sitt. Jag vet inte hur deras liv är.

Tänk att själv välja hur många barn man vill ha. Tänk att kunna välja när man ska få dem. Tänk att få dem utan tunga provrörsbehandlingar. Tänk att slippa utanförskap, längtan, förtvivlan, hopp som släcks och som tänds igen.

Och jag vet. Jag är redan lyckligt lottad. Jag har ett litet längtansbarn. Jag är mamma. Vi är en familj. Men syskonlängtan är väldigt primitiv, djurisk och ologisk. Jag vill också.

jag har kommit till en punkt där jag tycker det är jobbigt om kalendern är tom. Tråkigt rent ut sagt. Gör mig rastlös. Däremot får jag ångest om den är full. Balansgång. Nu har jag en del saker inbokat i vår. Roliga saker! För att de ska fortsätta kännas roliga behöver jag vara noga med återhämtning. Inte överbelasta, inte köra på. Vila när jag är trött. Ge mig själv paus i vardagen. Hålla ekorrhjulet i schack. Lättare sagt än gjort, men jag har övat ett tag. Den kan gå, jag hoppas jag fixar det. Men det är inte hela världen om något behöver ställas in. Då är det så. Viktigast är hälsan. Amen.

bebisen har tack och lov slutat spy. Vi hade faktiskt ett riktigt bra kväll igår, trots allt. Familjepromenad i eftermiddagssolen, lite vin på farstun, god middag och sambomys när sonen somnat. Det krävs inte så mycket för att ge trötta bebis föräldrar livslusten tillbaka.

Allt är uppochner med rutiner här hemma nu. Vi går runt i en magsjukebubbla. Jag längtar till våra vanliga rutiner. Älskar vardagar och dess inrutade kravlöshet. Snart så. Kanske kan vi återuppta en del av dem redan imorgon, om bebisen fortsätter pigga på sig. Älskade ljuvliga bebis.

Det här är magsjukan från helvetet. Nu är vi inne på fjärde dagen med spyor. Googlar oss trasiga, pratat med BVC och 1177. Klassiskt förstagångsföräldrar. Vad blir bäst. Hur gör andra. Hur får vi stopp på eländet? Påminner mig själv om att det är jävligt nu. Det kommer passera och gå över. Sambon är som ett åskmoln, ständiga utbrott. Mest handlar det nog om att han missar sin mammas 70 års kalas, men också om frustration över att bebisen inte blir bättre. Vad gör vi för fel?

Igår tog jag mig kraft och lagade korvstroganoff, sambon kryddade av på slutet. Idag märkte jag att han haft chili i. Där tog min kraft slut och jag gav också upp för en stund. Trött på att vara positiv, bita ihop och tänka på andra.

Nu är sonen också magsjuk. Sambon hemma från jobbet. Jag är matt och mör, mår bättre men fortfarande inte bra. Jobbat mycket med att vila fastän sambon har fullt upp. Ligga kvar i soffan trots att sambon svär och suckar. Trots att bebisen gråter. Stålsätter mig och märker att de reder ut det själva. Rätt snabbt faktiskt. Och ingen är sur på mig. Det är konstigt, nytt och befriande. Jag fick aldrig känna efter och vila i min uppväxt. Alltid på tå. Reste mig i givakt så fort mamma började fixa med något, för att undvika bli stämplad som lat, bli utfryst eller få en utskällning.

i fredags var jag konstig i kroppen, trött och illamående. Trodde det var utmattning efter fyra heldagar i sträck med aktiviteter med bebisen. På fredag natt visade det sig med fler symptom och även lördag dag. Hemskt magknip, vattnig diarré och matt. Bet ihop under påskafton och tänkte att jag nog ätit något olämpligt. Blev bättre i magen, om än ej bra. Vilade mest påskdagen och annandagpåsk, det höll illamåendet i schack. Igår gick sambon till jobbet igen och det blev en tuff dag. Matt, trött och med knapert tålamod tog jag och bebisen oss igenom dagen. Vid halv nio på kvällen klippte mina ögon och jag fick gå och lägga mig. Imorse var den vattniga diarrén tillbaka. Fan. Så tråkigt att vara sjuk. Vill vara mammaledig och hitta på saker med bebisen i solen. Men, att hitta på saker samtidigt som jag är matt är inte kul, bara dränerande.

Jag måste bryta gamla mönster. Är jag sjuk så är jag sjuk. Här ska inte bitas ihop. Inte tuffa på ända fram till stupet. Sambon får bli hemma en dag eller två, sambon får handla magsnäll mat åt mig, sambon får ta hand om sonen. Jag får vila, läsa, dricka mycket vätska och bli frisk. Rimligtvis är det en magsjuka, som börjat om. Är bara bra om den är lindrig och jag får lite extra vila och ompysslan mot vad jag behöver. Sluta vara så hård mot mig själv. När sambon fick magsjuka skötte jag rubbet i tre dygn och reste bort ytterligare två dygn för att ge honom utrymme. Han kan ta en föräldradag för min skull.

högtider alltså. De påverkar mig mer än jag vill erkänna. Det är som om jag blir påmind om min barndom, mina kassa relationer till både mamma och pappa och utbrändheten. Blä.

Var utslagen två dagar efter påskafton. Hoppas på en piggare dag idag.

Solen skiner och jag vet att allt egentligen är bra. Jag älskar min sambo och min son. Vi har ett fint hus och fina vänner. Våren är här. Jag är frisk från utmattningen om än stresskänslig. Bara jag får vila och lägga påsken bakom mig så kommer allt vara bra igen.

Några moln som skymtar är dock vissa högtider framöver. Vi ska på dop och bröllop. Förväntas jag fixa möhippa? Bebisen fyller ett och mamma kommer med massa åsikter och förväntningar. Vad vill vi göra på midsommarafton?

Jag funkar bäst i vardagen. I vardagen räcker jag till. I vardagen håller sig mamma borta med sina kommentarer, kritik och förväntningar.

så var det dags igen. Längesen nu. Bebisen väckte mig och efter blöjbytet är jag klarvaken och resten av familjen sover.

Igår var en trött dag. Mycket trött. Sambon har trappat upp jobbet i veckan och jag därmed föräldraledigheten.

Har svårt att komma ner i varv. Illamående. Ont i axlar. Varm.