vad kan jag egentligen? Ljög jag på intervjun eller är jag faktiskt sådär bra? Jag vet inte. Före utbrändheten kunde jag allt. Sen kunde jag ingenting. Inte laga mat, inte köra bil och vissa dagar inte ens duscha. Mycket har hänt sen dess. Men hur mycket? Mitt cv ser flådigt ut, oj vad jag presterat. Förut, innan. Borde jag berätta om utbrändheten? Skulle de anställa mig då? Antagligen inte. Blir det konstigt om det kommer fram bakvägen? Å andra sidan. Kanske kommer det gå. Kanske håller mina vingar. Ny arbetsplats, nya kollegor, nytt rättsområde, deltid, ett steg ner på karriärstegen och en arbetsgivare välvillig till föräldrar. Magkänslan säger att det här är rätt för mig. Det kommer gå på det här stället. Hoppas nu bara jag går vidare i processen!

Det kändes bra idag! Jag tycker jag fick fram vem jag är och vad jag kan. Stället verkade också passa mig. Kändes mycket bättre än förra intervjun jag var på. Mindre krävande. Mer lagom. Mer utrymme för balans i livet. Jobba deltid pga bebisen var okej, det var flextid, verkade vara glada jordnära och trevliga kollegor. Avslappnat ställe där service och lösningsinriktat uppskattas. Mestadels nöjda kunder.

Jag ska skicka in två referenser. Nästa steg i processen var dock tester av flera slag och först därefter referensringning. Så nu hoppas jag på att jag går vidare till testerna!

Jag sa inget om utbrändheten. Tänker be mina referenspersoner att också hålla tyst om det. Eller ja, bara säga om de får frågan rakt ut. Dock har jag en bekant som jobbar på stället, så behöver nog prata med henne och be henne att inte berätta om det...

om två timmar är jag på jobbintervju. Börjar bli nervös även om jag behåller perspektivet. Håll en tumme eller två du som läser! Det vore underbart med en ny arbetsplats, en nystart och ett balanserat liv.

Imorrn gäller det! Anställningsintervju på ett nytt jobb. En möjlighet att få börja om någonannanstans. Göra om, göra rätt. Balansera och förhoppningsvis prestera lagom. Inte bli sjukskriven igen. Samtidigt. Det kanske inte alls känns rätt imorrn, då är det så. Det kommer fler jobb. Men balansen är fin mellan rädsla och intuition såhär efter en utbrändhet. Jag ska vara närvarande, lyhörd på magkänslan och sen gå hem för att summera. Vi ska träffas för att se om de vill anställa mig, men också för att se inöva vill arbeta hos dem.

Och det som är viktigt på riktigt är min familj, vårt hus, katten, vänner, kärlek och naturen. Fritiden. Klickar vi inte, jag gör en dålig intervju, de väljer någon annan eller jag tackar nej. Så är det inte hela världen. Det kommer fler jobb. Det som är viktigt på riktigt här i livet har jag redan. Och prestationer avgör inte vem jag är eller mitt värde som människa. Det är okej att misslyckas. Okej och normalt. Inget jag själv eller mina nära ändrar sin bild av mig av.

Med det sagt. Nu jäklar ska det förberedas och nu jäklar ska jag sälja in mig själv och fixa mig ett nytt jobb!! Målbild: att få säga upp mig från mitt nuvarande jobb. Målbild 2: ett harmoniskt och friskt liv

så gott och trevligt det är att fika. Men livsfarligt för energinivån. Kanske borde jag sluta med socker, ta en paus, men det är ju just så gott. Har haft bebisen heeeela dagen medan sambo och bror renoverat. Jag var trött, hällde i mig kaffe och socker i äcklig mängd och körde sen på igen. Till det tog stopp.

Nu har sambon fått komma in och ta över. Jag har fått i mig riktig mat och vilar. På väg upp igen men ändå trött och mör. Irriterad. Svårt att komma ner i varv. Vill bara vara själv men ändå inte. Så trött på att göra ingenting.

vilket väder att vara föräldraledig i! Jag och bebisen har varit ute nästan hela dagen. Lekt i lekparken, tittat på grannbarnen och tagit en lång vagnspromenad. Det är såhär livet ska vara :)

På tisdag ska jag på jobbintervju! Känns spännande.

känner av en inre stress. Vet inte riktigt varför, men kommer på mig själv att vara i stressläge i vardagen. Axlarna upp och fokuserad på mina tankar. Som om jag stålsätter mig, spänner musklerna och har svårt att sänka garden.

Tror det är allt som är på gång. Mycket planerande och fixande som ska göras. Idag ska jag och bebisen på utflykt. I helgen kommer min bror på besök för att hjälpa till med renoveringen, sen blir det om några helger Ettårskalas, anordna möhippa, gå på bröllop. Fix, fix, fix. Just det, jag ska på jobbintervju också. Man kan säga att jag testar mina vingar nu. Skarpt läge. Jag hoppas att de håller.

är mitt antidepressiva. Lustigt hur den kan ha sån effekt. Tankarna snurrade upp och landade sen fint i ordning. Klarare. Stretchade efteråt och känner hur jag spänt kroppen under stressen. Ömmande muskler, ihopsjunken hållning. Avrundade med BK och kände hur jag landade i mig själv igen, i det friska och nya. Inte de gamla perfektionistspåren. Det är en ny tid nu.