I flera år har jag drömt om det, önskat det hett. Sett scenario framför mig om hur jag drämmer näven i bordet och säger att det räcker nu, att nu går jag, nu säger jag upp mig. Så kom dagen till slut. Dagen när jag blivit såpass stark och frisk att jag kunde ordna nytt jobb. Den utvalda av många sökanden. Men behovet av dramatiskt avsked har avtagit och behovet av att fokusera på framtiden har tagit över. Varför lägga energi på en storstilad uppsägning när jag kan lägga energin på midsommarfirande? Jag har ödslat tillräckligt på det jobbet. Slösat med mig själv och min hälsa. Nu vill jag lägga det bakom mig och leva mitt nya fantastiska friska liv. Göra roliga saker, träffa jordnära människor och börja mitt nya jobb. Livet är väldigt vackert nu. Jag skördar det jag har sått. Allt slit i terapistolen har gett fantastisk utdelning. Tänk att livet kan vara såhär fint.