Galet. Otroligt. Underbart. Det var min tur nu. Nytt jobb med nya kollegor, ny miljö och nya arbetsuppgifter. Lättare uppgifter, högre lön, vänlig inställning till föräldraskap och start när det passar mig. Äntligen får jag säga upp mig från nuvarande jobbet. Vilken dröm! Har svårt att förstå att det är sant. Lycka!

vilken dag som helst nu får jag svar på jobbet. Det står mellan mig och en till. Det har varit en utdragen process där jag presenterat mig själv skriftligen, muntligen, genom tester, referenser och nu även registerutdrag. De skulle återkomma denna vecka. Nu är det onsdag eftermiddag. Förstår inte hur jag kan fungera i vardagen, eller så är det vardagen som räddar mig. Så fort jag inte är upptagen vandrar tankarna. Snälla låt mig få jobbet. Det kommer betyda så mycket i mitt tillfrisknande!

trött, less och slut. För mycket intryck och socialt. För mycket representation av mig själv. För många gamla värderingar och åsikter. För lite ork för att värja mig. Vill vara ifred, själv, i vila. Strunta i allt och alla och få återhämta mig. Bara vara kravlöst. Hemma hos mina föräldrar blir det ofta såhär. Det gör mig ledsen. Hemmet är inte trygghet och avlastning, utan passa in och göra rätt. Perfektionkraven och kritiken. Det sitter i ryggmärgen, svår att ruska av sig även om mamma flera gånger sagt att hon ändrat sig. Det är som om jag inte tror på de nya orden. De gamla har sagts så många gånger fler. Jag mår inte bra i min hembygd och har kanske aldrig gjort. Jag älskar min nya stad och är så glad att jag hittade mitt hem där. Huset, sambon, sonen och vårt liv. Skogen, nya lugna vänner och lagom av allt. Förlåtande, här och nu, kravlösheten och möjligheten att bestämma själv. Leva ett liv jag vill och som tillåter balans. Få må bra. Kanske borde jag sluta åka hem. Såsom jag omedvetet gjorde när jag började plugga. Jag var aldrig hemma och först nu förstår jag varför. Vad ska jag hem och göra? Bättre familjen kommer till mig och hälsar på. Min Borg, mina regler.

Det har kommit ut fler jobb som jag är behörig att söka, men inte alls vill ha. Statliga, kommunala tråkiga jobb. Blä. Jag vill över till privata sidan nu, få jobba med rådgivning och service. Använda mina personliga tillgångar i social kompetens, servicekänsla, flexibilitet, lättsamhet, positivitet och smarthet. Har bestämt mig för att ha is i magen, det kommer fler jobb. Kanske har jag redan ett på gång, kanske kommer det ut fler på arbetsförmedlingen eller kanske kan jag via kontakter hitta något. Eller vanlig hederlig spontanansökan. Kanske ska jag plugga något? Ekonomi?

Pratade med min löneavdelning idag. Jag har två månaders uppsägningstid. Jag kan under inga omständigheter gå tillbaka till mitt gamla jobb, funderar på att säga upp mig oavsett om jag fått ett nytt jobb eller inte den första juli. I så fall löper uppsägningstiden under sista fötäldraledighetsmånaderna och jag behöver aldrig mer sätta min fot på den ångestarbetsplatsen. Klippa bandet och fokusera framåt. Lägga min energi på att komma vidare istället. Det måste gå. Det måste finnas ett jobb för mig någonstans.