Så har vi haft en vecka ihop hemma. Semester. Vi har varit iväg på två resor och däremellan varit i huset. Huset börjar bli väldigt rörigt nu. Sängarna obäddade, smutsiga strumpor på golvet, toaletter som behöver städas, smulor i köket både på bord och golv, saker överallt. Sandiga kläder, regnskydd, rena kläder som inte plockats undan, skor i överflöd. Full diskbänk.

Jag mår dåligt när det är såhär. När nivån sjunker för mycket. Min sambo har inga problem med det. Kan lugnt börja greja med något utomhus istället. Kanske har våra roller utvecklats så att han mår dåligt av en oklippt gräsmatta och otvättad bil, medan jag vill ha ordning inne. Vilka könsroller.

Kanske är det meningen att huset ska förfalla när man har småbarn. Kanske är det lika bra att jag vänjer mig inför hösten när jag jobbar och sambon är hemma? Kanske är det rent av så att det är annat som stressar mig och att mitt kontrollbehov kickar in som försvar. Kanske känns jobbstarten mindre skrämmande om hemmet är iordning och rent? Kanske är familjetid viktigare än ett rent hem? Kanske kommer det bli skitsunkit här hemma om jag inte håller efter, kanske blir det oöverstigligt till slut. Kanske är det då sambon börjar plocka? Har han någonsin plockat? Är jag för pedant? Men om jag mår dåligt är det kanske värt tiden att städa? Fast vill jag städa bort min sons barndom som min mamma gjorde med min? Hemma, men ändå aldrig tillgänglig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag ska börja ett nytt jobb och det jag lägger min energi på är kläder. Efter sjukdom och föräldraledighet har jag varit ifrån arbetsmarknaden i typ 3 år. Jag har gått i mjukisbyxor osminkad, träffat familj och andra mammor. Inte varit speciellt ofta...

Så åkte sambon och sonen iväg till farmor och farfar. Och jag blev ensam kvar. Behöver egentiden så väl, men saknar dem redan. Inatt hade jag stressdrömmar igen. Har haft det flera nätter rad nu. Legat vaken timmar. Jag behöver vila. Stressa ner. Reh...

min själ längtar efter yoga. Lugnet, stämningen, harmonin, medvetenheten, här och nu känslan och det kravlösa. Att bara få vara. Att få räcka till. Att få utrymme för mig själv. Att investera i min själ. Jag gick på gravidyoga och älskade det, de...

Oj oj, hur ska det gå när han börjar dagis? Sagt medan jag traglar i sonen mat. När pappa blir hemma i höst blir det nog mera ordning! Sagt när jag lekt i honom en tugga till. Läste någonstans att perfektionism är ett droppande på barn. Dropp drip...

det finns ett exakt ögonblick när jag går från den jag är tillbaka till den jag var. När pratet på tåget övergår till min hemdialekt och jag i ett slag blir osäker igen. Från världsvan, självsäker och nöjd med mig själv för den jag är. Till osäker, n...