Det har kommit ut fler jobb som jag är behörig att söka, men inte alls vill ha. Statliga, kommunala tråkiga jobb. Blä. Jag vill över till privata sidan nu, få jobba med rådgivning och service. Använda mina personliga tillgångar i social kompetens, servicekänsla, flexibilitet, lättsamhet, positivitet och smarthet. Har bestämt mig för att ha is i magen, det kommer fler jobb. Kanske har jag redan ett på gång, kanske kommer det ut fler på arbetsförmedlingen eller kanske kan jag via kontakter hitta något. Eller vanlig hederlig spontanansökan. Kanske ska jag plugga något? Ekonomi?

Pratade med min löneavdelning idag. Jag har två månaders uppsägningstid. Jag kan under inga omständigheter gå tillbaka till mitt gamla jobb, funderar på att säga upp mig oavsett om jag fått ett nytt jobb eller inte den första juli. I så fall löper uppsägningstiden under sista fötäldraledighetsmånaderna och jag behöver aldrig mer sätta min fot på den ångestarbetsplatsen. Klippa bandet och fokusera framåt. Lägga min energi på att komma vidare istället. Det måste gå. Det måste finnas ett jobb för mig någonstans.

på första testet blev jag stressad, prestationsångestad och panikartad. Mitt första möte med jobb efter utbrändhet och föräldraledighet. På andra testet var jag lugn, noggrann och höll distansen. Jag är stolt över mig själv! Inte konstigt med ett återfall, men redan på andra hade jag hittat strategi och nytt förhållningssätt. Heja mig! Får jag inte det här jobbet så är det inte hela världen. Faktiskt. Det finns fler jobb!

Jag har gått vidare i anställningsprocessen! Nu är det jag och två till kvar, som ska göra tester. Tester som kollar de kognitiva förmågorna, alltså det som slås ut vid utbrändhet. Jag vet att jag är smart, men jag vet inte om hjärnan låter mig nå kunskapen. Speciellt inte under tidspress. Det är under tidspress som utbrändheten fortfarande spökar ibland och låser hjärnan. Men jag klarar mycket nu och blir hela tiden mer stresstålig.

Jag har lovat mig själv att ställa allt till rätta. Det viktigaste löftet jag någonsin gett. I det ingår att byta arbetsplats. Det här är ett bra alternativ som känns rätt i magen. Jag är skyldig mig själv att anta utmaningen och göra testerna. Också skyldig mig själv att optimera runt dem, dvs få utrymme att repetera och sen få göra testet ifred. I tyst hus.

Men med det sagt! Det som är viktygt i livet finns kvar ändå. Kärlek, familj, vänner och natur. Jag är värdefull och viktig precis som jag är. Mitt värde hänger inte på det här testet eller det här jobbet. Och det kommer fler chanser. Alltid blir det en erfarenhet rikare och möjlighet till bättre testresultat en annan gång.

den här våren har jag verkligen utmanat mig själv. Byggt upp självförtroende efter utbrändheten. Då när allt raserades och jag kände mig värdelös började vi med självkänslan. Efter två års träning, terapi och vilja hade jag för första gången i mitt liv (?) en stadig självkänsla. Dock var det tidigare så starka självförtroendet på noll. Nada. Den här våren har jag utmanat självförtroendet och insett att jag visst kan saker, massa saker. Att jag orkar, att jag är frisk, att det finns vägar att gå som leder hela vägen fram. Jag kanske inte kan göra som förut, men det finns fullgoda alternativ. Bättre alternativ, roligare och mer livfulla.

Jag har planerat och genomfört både Ettårskalas och möhippa. Hurra för mig! Jag har varit på stora tillställningar som dop. Det hade varit otänkbart för två år sedan, även ett.

Heja mig. Heja mina framsteg. Min största önskan just nu: att jag får jobbet jag var på intervju för. Det är den sista pusselbiten, sen är jobbetgjort. Allt det jag lovade mig själv att fixa och ordna upp. Ställa till rätta. Aldrig mer köra mig själv in i väggen.

ikväll ska två vänner ut och äta och ta ett glas, vill jag haka på? Det var verkligen evigheter sen. Efter svackan har jag fokuserat på att klara av vardagen. Börjat gå på öppna förskolan, lärt känna andra mammor med bebisar, gjort utflykter och på slutet även börjat göra saker på "lediga dagar". Från att fixa en normal vardag till att även fixa normal helg. Det är stort! Jag har även börjat göra stora saker som att gå på dop, arrangera möhippa och planera Ettårskalas. Otänkbart för två år sedan. Framstegen är enorma. Störst är kanske att jag varit på två jobbintervjuer. Idag har jag även pratat med två referenspersoner. Livet faller på plats och jag blir hela tiden friskare. Två områden jag inte återerövrat ännu är träning och vänner. Jag är ute och går varje dag, men skulle såklart må bra av att dra igång träningen igen. På lagom nivå. Yoga? Core? Åter till vänner. De är långt ner på priolistan nu, såtillvida de inte har barn och vill umgås när jag har sonen med. Men att lägga energi på vänner och mig själv på "fritiden" utan barn, har jag råd med det? Kanske är det liksom träningen något jag skulle må bra av i förlängningen. Vet bara inte om jag är redo. Vet inte om jag orkar just idag. Jag hinner. Jag har gjort så många framsteg på sistone att jag kanske kan unna mig att ta lugna kvällar. En dag är jag stark nog. En dag orkar jag. Långsamt är bäst när det gäller återhämtning från utmattning.

vad kan jag egentligen? Ljög jag på intervjun eller är jag faktiskt sådär bra? Jag vet inte. Före utbrändheten kunde jag allt. Sen kunde jag ingenting. Inte laga mat, inte köra bil och vissa dagar inte ens duscha. Mycket har hänt sen dess. Men hur mycket? Mitt cv ser flådigt ut, oj vad jag presterat. Förut, innan. Borde jag berätta om utbrändheten? Skulle de anställa mig då? Antagligen inte. Blir det konstigt om det kommer fram bakvägen? Å andra sidan. Kanske kommer det gå. Kanske håller mina vingar. Ny arbetsplats, nya kollegor, nytt rättsområde, deltid, ett steg ner på karriärstegen och en arbetsgivare välvillig till föräldrar. Magkänslan säger att det här är rätt för mig. Det kommer gå på det här stället. Hoppas nu bara jag går vidare i processen!

om två timmar är jag på jobbintervju. Börjar bli nervös även om jag behåller perspektivet. Håll en tumme eller två du som läser! Det vore underbart med en ny arbetsplats, en nystart och ett balanserat liv.

Imorrn gäller det! Anställningsintervju på ett nytt jobb. En möjlighet att få börja om någonannanstans. Göra om, göra rätt. Balansera och förhoppningsvis prestera lagom. Inte bli sjukskriven igen. Samtidigt. Det kanske inte alls känns rätt imorrn, då är det så. Det kommer fler jobb. Men balansen är fin mellan rädsla och intuition såhär efter en utbrändhet. Jag ska vara närvarande, lyhörd på magkänslan och sen gå hem för att summera. Vi ska träffas för att se om de vill anställa mig, men också för att se inöva vill arbeta hos dem.

Och det som är viktigt på riktigt är min familj, vårt hus, katten, vänner, kärlek och naturen. Fritiden. Klickar vi inte, jag gör en dålig intervju, de väljer någon annan eller jag tackar nej. Så är det inte hela världen. Det kommer fler jobb. Det som är viktigt på riktigt här i livet har jag redan. Och prestationer avgör inte vem jag är eller mitt värde som människa. Det är okej att misslyckas. Okej och normalt. Inget jag själv eller mina nära ändrar sin bild av mig av.

Med det sagt. Nu jäklar ska det förberedas och nu jäklar ska jag sälja in mig själv och fixa mig ett nytt jobb!! Målbild: att få säga upp mig från mitt nuvarande jobb. Målbild 2: ett harmoniskt och friskt liv