Jag har bestämt mig för att gå till kuratorn imorrn ändå. Jobba förebyggande. Prata om döden och julen. Prata om hösten och jobb/plugg igen. Även om det inte är aktuellt just nu, så kommer jag kanske behöva hennes ord i framtiden. En framtid när hon kanske inte är tillgänglig. Vi pratar om det här och avslutar för den här gången. Kanske bakar jag något och tar med.

fåglarna kvittrar, himlen är blå, solen värmer och det doftar vår. Jag sitter i skogen och njuter av lugnet. Det här är det mest läkande jag vet.

Livet känns roligt och bra idag. Jag är full av längtan inför den här vår-och sommaren. Jag börjar känna pepp och framtidstro inför hösten. I höst kommer jag vara redo att jobba igen.

Mötet med kuratorn imorrn känns fortfarande onödigt. Bättre att vila och njuta med familjen. Konstig känsla. Jag har alltid suktat efter mer tider än jag fått. Nu känner jag mig väldigt självständig. Jag löser det mesta på egen hand och med min sambos stöd. Läkare, sjukgymnast och nu också kurator börjar kännas överflödiga. Nu vill jag leva mitt liv. Mitt nya fantastiska liv.