Som fd utbränd har jag blivit alltför väl bekant med kroppens varningslampor. Förr ignorerade jag dem. Huvudvärk har väl alla ibland? Likaså stela och ömma axlar. Måste vara all tid framför datorn? Nä, ta två alvedon och lägg i en växel till.

Jag har nu äntligen lärt mig respektera kroppen. Mina alldeles egna varningssignaler som jag nu och i framtiden behöver vara vaksam på. För att må bra. För att inte bli sjuk igen. För att kunna finnas där för min son. Alla har olika signaler, det här är mina:

1) Stel och ont i axlarna. Det här är ofta den tidigaste signalen. När jag är stressad och pressad drar jag upp axlarna och spänner mig. Någon form av försvarsställning antar jag. Säkert andvändbart på stenåldern, men nu resulterar det bara i smärta.

2) Huvudvärk. Inte så vanlig längre, eftersom jag ser till att vila och återhämta mig innan de spända axlarna leder till spänningshuvudvärk.

3) Varm och eksemig. Det är fascinerande hur eksemen blommar upp när jag känner krav eller när allt rullar på för fort. Det här är också ett symptom som kommer snabbt. Lugnar jag med mig tonar de snabbt bort igen. Kör jag på blir de djävulska. Det här är väldigt smart av kroppen. För hur mycket jag än vill köra på och blunda för kroppens behov av vila, så är det inte kul att gå ut bland folk med igensvullna ögon. En kille på jobbet tog mig åt sidan en gång och frågade om min sambo var våldsam...

4) Sömnstörningar. Vaknar vid tre med snurrande tankar. Ligger vaken i timmar, trött men utan att kunna somna. Det här är ett allvarligt symptom. Bromsar jag inte här startar en väldigt negativ spiral. För att återhämta mig behöver jag sömn, men för att kunna sova behöver jag återhämta mig. Det här behöver brytas snabbt!

5) Ångest och svarta tankar. När allt känns omöjligt. När problemen är många och lösningarna obefintliga. När allt känns som krav och måsten. När otillräckligheten äter upp mig. När jag inte längre vill leva. Det här är ett sent symptom. När jag kommer hit är det handbromsen som gäller på riktigt. Det är fruktansvärt att vara i detta mörker.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag ska börja ett nytt jobb och det jag lägger min energi på är kläder. Efter sjukdom och föräldraledighet har jag varit ifrån arbetsmarknaden i typ 3 år. Jag har gått i mjukisbyxor osminkad, träffat familj och andra mammor. Inte varit speciellt ofta...

Så åkte sambon och sonen iväg till farmor och farfar. Och jag blev ensam kvar. Behöver egentiden så väl, men saknar dem redan. Inatt hade jag stressdrömmar igen. Har haft det flera nätter rad nu. Legat vaken timmar. Jag behöver vila. Stressa ner. Reh...

min själ längtar efter yoga. Lugnet, stämningen, harmonin, medvetenheten, här och nu känslan och det kravlösa. Att bara få vara. Att få räcka till. Att få utrymme för mig själv. Att investera i min själ. Jag gick på gravidyoga och älskade det, de...

Så har vi haft en vecka ihop hemma. Semester. Vi har varit iväg på två resor och däremellan varit i huset. Huset börjar bli väldigt rörigt nu. Sängarna obäddade, smutsiga strumpor på golvet, toaletter som behöver städas, smulor i köket både på bord o...

Oj oj, hur ska det gå när han börjar dagis? Sagt medan jag traglar i sonen mat. När pappa blir hemma i höst blir det nog mera ordning! Sagt när jag lekt i honom en tugga till. Läste någonstans att perfektionism är ett droppande på barn. Dropp drip...